Med ett brustet hjärta kommer jag boarda planet.
Just nu är jag gravid, och hormonell.
Det tråkiga beskedet om mormor, mitt allt får mig att åka till Sverige, utan att blinka. Skulle inte vilja vara utan henne hennes sista tid på jorden, aldrig någonsin. Inte en minut mer än behövligt.
Däremot är det sinnessjukt jobbigt att lämna min man och mina två hundar i denna tid. Är så sjukt ledsen helatiden och kan inte tänka mig att i stort sätt gå igenom halva denna graviditet utan mitt livs kärlek. Men ibland så får det vara så. Tyvärr.
Jag önskar att han inte behövde det satans visumet eller att hundarna inte behöver vänta på det satans rabiestestet.
Lima får jag hämta i mitten av november och Leo får jag ta i början på december men jag tror jag tar Lima när Ali åker till Sverige för känner inte för att flyga höggravid med en hund när vi ska mellanlanda.
Nu blev det för mycket meningar och alldeles för många tårar.
Puss
