theressel.blogg.se

Nu, på bara under 2 veckor är allt uppochner .

Tänk när jag åkte till Sverige, så trodde jag att jag skulle hit i 2 veckor och sen hem igen. Mormor skulle leva några månader till minst, jag skulle få reda på vad min bebis hade för kön och mormor var så lycklig över att få veta om det var en tjej eller kille.
Det blev helt tvärt om.

Min bebis dog, ett par dagar efter skulle jag väcka mormor och äta frukost tillsammans, hon vaknade inte.
Polis, brandkår, ambulans. Allt hände så fort.

Igår var det begravning. En väldigt fin begravning.
Men allt tog slut så snabbt .
I måndags tog jag adjö av min lilla bebis.
Igår tog vi adjö av mormor.

Förlossningen tog ca 10 timmar allt som allt. Smärta och tårar.
Att se dom små benen och händerna.
Man ryser.
Och mormor.. min älskade mormor. Hon har alltid varit min favorit.
Hon var så glad att jag skulle få en bebis.
Hon var så hoppfull.
Sen tog det slut.
Fanns inget kvar att vänta på sa hon.
Jag trodde inte att det skulle ta slut nu.

Tänk vad livet kan förändras på 5 dagar.
2 delar av mig slets bort. På fem dagar .
En del som varit en hoppfull del av mig i 5 månader och som skulle bli en del av mig resten av mitt liv. Och den andra delen som varit vid min sida i över 25 år. Varje dag . Som har varit den som stöttar mig vilkorlslöst i allt jag har gjort. Som har rest till Turkiet själv för att umgås med mig och Ali.
Som älskade mig vad som än hände .

På 5 dagar försvann dom båda. Slets ifrån mig på bara några sekunder .

Nu är jag bara lycklig att ni får vara tillsammans. Ingen av er behövde gå vidare ensam.
Nu är ni där uppe och tar hand om varandra. Det är jag säker på.


Kommer älska er båda föralltid