theressel.blogg.se

Fan alltså. Varför är det så satans jävla tungt.
Dom säger att det blir lättare med tiden. Men nej.
Varje jävla satans dag är svår.
Försöker vara glad. Försöker låtsas som att allt är bra men det går inte.

Känns som att det just nu bara är motgångar.
Fan alltså.

Min bästa vän är borta, min mormor. Älskade mormor. Jävla skit.
Vet inte ens vad jag ska säga eller göra. Känns som att allt är ett mörker.
Man tänker att allt är på låtsas. Men allt påminner ju om henne.
Allt allt allt.
Ska resa hem snart. Men det känns slit också. Mormor ville ju träffa Lima, hon trodde hon skulle hinna träffa henne.
Men det hann hon inte.
Nu kommer vi komma hem till ett tomt rum. Det rummet som jag bara gått in i 2 gånger sen hon gick bort.
En gång för att ta ett sista farväl och en gång för att hämta nåt men sprang ut igen.
Du låg ju inte där mormor. Där som du har legat så länge. Men hela rummet påminner om.dig. alla lukter, dina saker. Dina små väskor och dina små organisationslådor. Du älskade att organisera dina små saker. Lägga allting i fina lådor eller små väskor och nessesärer.
Dina hårspännen och allt annat som var så mycket du.
Hur i hela friden ska jag klara mig hör utan dig ? Det skulle inte gå så har fort.
Det fick inte gå såhär fort.